|
I detta nummer
skall jag fortsätta på det koreanska musikspåret jag trampat upp i tidigare
nummer. För att balansera jämställdhetsvågen kommer jag denna gång presentera
en kvinnlig artist. Eftersom den koreanska musikindustrin är extremt
utvecklad i många aspekter finns det även förlorare, människor som helt
enkelt inte passar in i de stora företagens affärsidéer.
Idag skall jag
presentera en av dem, den unga Younha Go. Till följd av att hon har
musikälskande föräldrar började Younha som 4-åring spela piano. I tidiga
tonåren började hon titta på japanska dramaserier och blev genast förtjust
i språket. På egen hand lärde hon sig tillräckligt mycket japanska för att
förstå Tv-nyheterna på de japanska kanalerna. En skolkompis introducerade
japansk musik till henne och hon tyckte genast om den. Younha började
drömma om att stå på samma scen som sina japanska idoler.
För att
förverkliga sin dröm gick hon på fler än tjugo uttagningar som de stora
musikföretagen höll, men aldrig lyckades hon. Som många andra idag
framgångsrika koreanska artister fick hon höra att hennes utseende inte var
tillfredsställande.
Efter så många
nederlag började hennes föräldrar tvivla och förbjöd henne att gå på flera
uttagningar utan istället ägna sig åt studierna. Men Younha vägrade ge upp
och låste sin dörr och klättrade ut genom fönstret till ännu en uttagning.
Inget skulle stoppa henne.
På en uttagning
lyckades hon med att imponera på juryn och skrev kontrakt med ett litet
koreanskt företag, Stam Entertainment. Som alla andra koreanska artister
började då Younha förbereda sig för sin debut, men hon hann ändå skriva
låtar vid sidan av. En av hennes japanska låtar ”Yubikiri” nådde ända fram
till cheferna på ett japanskt företag och de ville genast skriva kontrakt.
De båda företagen kom överens om att Younha skulle få pröva lyckan i landet
där hennes barndomsdröm skulle kunna förverkligas.
Medan hon
spelade in singeln i Japan, utvecklades hennes japanska otroligt mycket,
och hennes japanska debut var inom räckhåll. En dramaproducent fick nys om
hennes låt och ville då använda den i dramaserien Tokyo Wankei (Destiny of
love). I oktober samma år debuterade hon med sin första singel, ”Yubikiri –
the japanese version”.
Det följande
året komponerade hon flera låtar till olika tv-serier, som sedan släpptes
som singlar. Till en början gick det hyfsat bra, låtarna klättrade på
listorna, men efter ett tag tröttnade den japanska publiken och singel
efter singel floppade. För en 17-åring är detta självklart inte särskilt
lätt att hantera.
Då bestämde sig
företaget helt enkelt för att byta marknad, och Younha släppte sin första
koreanska singel, ”Audition”. Precis som namnet syftar på handlar låten om
alla de gånger hon stått framför en jury i hemlandet, utan att lyckas.
Det blev en
succé, den pop-dominerade koreanska marknaden var redo för lite rockigare
musik.
Några månader
senare släpptes hennes första riktiga album ”A perfect day to say I love
you/고백하기
좋은
날” .
Albumet norpade åt sig förstaplatsen på alla försäljningslistor och publik
i alla åldrar älskade denna unga rockiga tjej.
Hon vann två
priser på tv-kanalen SBS musikgala och har vid åtskilliga evenemang visat
prov på otrolig röstkapacitet.
Att vid så unga
år (Younha är i skrivande stund 19 år) utstråla så genuin glädje för musik
och livet i helhet tvekar jag inte en sekund på att hon är en ypperlig
förebild för unga människor.
Hon har så mycket
potential att det ska bli intressant och se henne utvecklas i framtiden.
Som slutord
vill jag bara säga att hennes album finns att köpa på www.yesasia.com
och jag uppmanar er att söka på ”Music is my life Younha” på youtube, för
att få se hur riktig musik ska låta.
Kelly Clarkson
kan slänga sig i väggen.
|
