|
I detta
nummer tänkte jag att vi skulle titta lite närmare på en av de få kvinnliga
artisterna i Sydkorea som lyckats nå toppen i en annars så extremt mansdominerad
industri.
Boa
Kwon, känd som BoA (Som står för ¡±Beat Of Angel¡±) är unik på många sätt,
även om man lätt fördomsfullt fnyser när man ser en bild på henne. Som
13-åring debuterade hon, efter en tvåårig trainee-period hos SM
Entertainment som hon står under. Detta är den kortaste period någon artist
någonsin tränat och SM Entertainment är känt för att ha de längsta
trainee-perioderna ibland de koreanska skivbolagen. Normalt brukar artister
tränas 4-7 år, innan de debuterar. Redan här tvingas vi att dra slutsatsen
att BoA faktiskt hade kvalitéerna som krävs för artistlivet utan särskilt
mycket finpolering.
2000,
närmare bestämt 25 augusti släpptes hennes första singel ¡±ID: Peace B¡± och
hon klättrade på listorna. År 2000 var den koreanska musikindustrin inte
lika utvecklad som den är idag, BoA var en av de få kvinnliga soloartister
som ens var aktiv och hon var definitivt den enda som var 13 år. 2001
släppte hon ett mini-album, men tog sedan en paus från den koreanska
musikmarknaden. SM Entertainments japanska dotterbolag Avex ville att den
unga BoA skulle pröva sina vingar på den japanska marknaden, som också
saknade en kvinnlig soloartist av den kalibern. Självklart fanns det dolda
motiv med hennes japanska debut. SM Entertainment hade tränat henne i
japanska och engelska och om allt gick vägen skulle hon bli länken emellan
Japan och Korea. Hon skulle bygga upp ett intresse och de politiska
spänningarna skulle minska. Sedan fanns det också förhoppningar om att hon
sedan skulle gå vidare till att bli en global artist, men tyvärr så är det
nästintill omöjligt i vår amerikaniserade musikindustri.
Flera
singlar släpptes men genombrottet kom med albumet ¡±Listen to my heart¡± som
sålde 1.3 miljoner exemplar (i Japan: 932 000) och den nådde
förstaplatsen på den japanska topplista Oricon, och höll sig kvar på listan
i 91 veckor. Succén var ett
faktum, och hon blev precis vad SM Entertainment hoppats, en länk emellan
Korea och Japan.
Några
månader senare släpptes hennes första koreanska album ¡±No. 1¡± som såldes i över
572 000 kopior i hemlandet. Året efter det blev hon den yngsta artist
som någonsin tagit emot det mest prestigefyllda musikpriset du kan få i
Sydkorea, Daesang.
I
januari 2003 släpptes hennes andra koreanska album ¡±Valenti¡±, som sålde
615 000 exemplar under den första veckan! Albumet har sålts i 1.4
miljoner exemplar världen över. Biljetterna till hennes japanska turnéer
sålde slut på 15 minuter . Hon var stor.
2004
släpptes hennes fjärde koreanska album ¡±My Name¡±, som skulle markera
övergången från den ¡±unga, söta, oskyldiga¡± BoA till den mer ¡±vuxna, mogna¡±
BoA. Albumet såldes i ungefär 202 000 kopior i hemlandet. Trots att
hennes låtar blev mer välproducerade för varje album som släpptes sålde
ändå hennes femte koreanska album ¡±Girls On Top¡± endast 115 000
kopior. Anledningen till detta är att vid den här tiden hade många nya
artister och grupper debuterat, och den koreanska marknaden blev ett allt
svårare ställe att överleva på. Konkurrensen fanns tom inom SM
Entertainment (skivbolaget hon jobbar för) i form av pojkbandet DBSK som
hon hjälpt på traven vid deras debut.
Hon
fortsatte släppa flera japanska singlar, men inte ens albumen sålde lika
mycket längre.
BoAs
femte japanska album ¡±Made in twenty (20)¡± läckte ut på Internet innan det
officiella release-datumet och det resulterade i att den låg på första
plats på Oricon-listan samma dag som den släpptes. Detta har aldrig
tidigare hänt på Oricon-listan.
Idag är
hon mest aktiv i Japan, men har lovat sina koreanska fans att återvända
till Korea inom en snar framtid. Hennes kontrakt med SM Entertainment går
ut 2012.
Att
orka med ett så slitsamt och krävande jobb, att ha allas ögon och
förväntningar på dig dygnet runt, att ständigt tvingas leverera, är inte
lätt. Speciellt inte om du har växt upp under sådana omständigheter och det
inte finns någon väg ut ifrån det.
Det
kanske låter godtroget, men i mina ögon kan man endast orka med hennes jobb
om man har en otrolig passion för musik. Att man älskar sitt jobb är den
enda sunda förklaringen, och i hennes fall är det onekligen sant också.
Tyvärr faller hennes musik (i alla fall den koreanska) inte mig i smaken,
men jag kan inte förneka att hon har en otroligt unik röst.
Och man
kan inte annat än att respektera en ung kvinna som trots att hennes liv i
många aspekter liknar Britney Spears, hållit sig ifrån allt som förstör
livet. Droger, alkohol och skandaler. För hennes passion för musik är så
mycket mer än lyckoruset man upplever i alkoholiserat tillstånd. Den är
hennes liv.
 Picture: Asianfanatics.net
|
